Jag är yngst i familjen, men kommer jag alltid vara minst? Jag hatar att känna mig så liten och jag hatar att en del får mig att känna mig precis som om jag vore 13 igen. När man är 13 är man ganska liten, men nu är jag 19. Och jag kan saker, jag har åsikter, saker att säga. jo det är sant. Men ändå blir det väl så automatiskt, att man inte lyssnar lika ordentligt på mig, tar liksom förgivet att jag inte har så mycket att tillföra. Eller så pratar jag inte tillräckligt högt.

Jag kan vara ganska kul att skratta åt när jag säger något klantigt eller tanklöst, och det bjuder jag på, men det betyder inte att jag är osmart. Jag är ganska smart egentligen, men man är smart på olika sätt. Jag tror inte det spelar någon roll hur "stor" jag än blir, jag kommer väl alltid vara mentalt liten i en dels ögon. Och det är nästan värre. Det kommer nog inte spela någon roll vad jag gör, om någon annan hade gjort samma sak hade det blivit betraktat på ett helt annat sätt, kanske mer moget. Det är väldigt frustrerade. Men de som är äldre har inte alltid rätt. De kan ha rätt kassa åsikter.